Jag är en person som trots att jag ser ganska vanlig ut funkar väldigt speciellt. Jag kan överreagera kraftigt på saker, bli väldigt paranoid, ha svårt för sociala tillställningar så att jag helst gömmer mig tyst i bakgrunden, och problem med vilka som går att lita på och inte. Lägger du dessutom till koncentrations- och inlärningssvårigheter, sömnproblem, svårigheter att äta normalt, impulsivitet och rädsla för ungefär allt som finns så stämmer det in på mig väldigt bra.

 

Ofta möter jag folks fördomar och folks svårighet att förstå mig. Får ofta höra "men du kan väl inte vara sjuk?" för att psykisk ohälsa inte syns på samma sätt som fysisk. Folk tror att man måste vara på ett speciellt sätt, se ut på ett speciellt sätt, för att kunna ha svårigheter och diagnoser.

 

Jag lider av ett flertal diagnoser. Bipolär, högfungerande autism med aspergerliknande drag, EDNOS (Eating Disorder Not Otherwise Specified), generaliserat ångestsyndrom, ADD och posttraumatiskt stressyndrom.

Det innebär att vissa dagar har jag problem att ta mig ur sängen, inte för att jag är lat utan för att jag helt enkelt inte kan. Det är som att något tar emot, nästan som att jag ska bestiga ett berg, och jag blir kvar i sängen förutom korta promenader med hundarna. Det har blivit bättre än för ett par år sedan, men det kommer fortfarande sådana dagar.

 

Jag vet inte om jag någonsin kommer klara av ett fulltidsjobb. Idag har jag pengar från försäkringskassan varje månad då jag i nuläget inte kan börja arbeta, dock ska jag troligtvis börja ha praktik vilket känns jättebra! 

 

Jag kommer aldrig att uppleva världen som ni ser den. För mig handlar allt hela tiden om svart eller vitt, finns inga gråzoner. Jag kan vara jätteglad för att sedan gråta för att sedan bli glad igen, allt inom loppet av fem minuter. Jag kan bli arg över saker jag inte borde bli arg för, men ännu värre när jag blir ledsen för minsta lilla. Det är som att alla känslor jag känner upplever jag gånger tio. Jag äter dock medicin för att stabilisera mig, för att slippa de där svängarna, och det funkar bra. Jag är medveten om att jag kanske måste äta medicin resten av mitt liv, men om det är lösningen för att kunna leva mitt liv fullt ut så har jag inga problem med det.

 

Dock är inte allt negativt med mina diagnoser. De har gjort mig till den jag är idag. Jag har ögon att se de vackra detaljerna som andra missar. Jag ser alltid detaljer innan jag lägger tid på det stora hela. Har lätt att vara kreativ, komma på nya lösningar eftersom jag tänker annorlunda. Jag har svårt att knyta an till människor men det har samtidigt gjort att de som står mig nära är jag otroligt lojal till. Jag kan det där med att bry mig om folk jag inte känner, dela ut mat till hemlösa och prata med folk som ingen pratat med på längre än de själva minns. 

 

Jag har ingen utvecklingsstörning. Jag är precis lika smart som ni andra, även om det kanske tar dubbelt så lång tid för mig att lära mig något nytt än för er om det inte är något som verkligen intresserar mig. Jag är en fullt fungerande människa, precis som du. Jag kommer kanske aldrig att se och uppleva världen som du gör. Jag kan inte stänga av mina tankar och tänker ofta på tio saker samtidigt. Jag har svårt att skaffa nya vänner då jag inte vet hur nya människor funkar. Men likväl, jag är som du, bara lite annorlunda.

 

Folks oförstående är väldigt jobbigt ibland. När jag försöker förklara att nej, det är inte mitt fel att jag tappar bort saker och varför jag ibland kan behöva fly från ett ställe med för mycket folk, även om det är en konsert med min favoritartist (hände under Marilyn Manson). Jag har ofta fått höra att jag är lat, men det är inte det det handlar om. Jag har ofta fått frågan varför jag sitter tyst med mobilen eller en bok när jag är bland folk, svaret på den frågan är för att hålla ångesten borta. Det krävs JÄTTEmycket för mig att träffa människor, därför håller jag mig väldigt ofta i min lägenhet och undviker att träffa folk.

 

Jag skriver detta för att försöka få bort fördomar och okunskap. För att förklara att ja, det är såhär jag funkar. Kanske förstår du, kanske gör du inte det, men det här är mitt försök att förklara att bara för att något inte syns på utsidan så betyder det inte att det inte finns där och bara för att det finns där så gör det inte mig till en sämre människa på något sätt.

 

Självklart får du ställa frågor om du undrar något, skriv i kommentarsfältet.

 

Ha en fin dag ❤️