Nu vill jag börja skolan

Studiebesöket på nya skolan är avklarat och nu längtar jag bara tills jag får börja. 
 
Kom dit med lätt nervositet i kroppen. Tog hissen upp och såg en skohylla, påminde om när man gick på lågstadiet. Ställde mina skor där och ställde mig sedan och väntade. Visste att jag skulle träffa en lärare vid namn Hans, men hur han såg ut var jag inte riktigt säker på. Vi har träffats en gång tidigare under Gävle Lucia då han är pappa åt en tjej som också var med där, men det var så himla många nya ansikten då att jag inte riktigt mindes.
Tillslut blev jag iallafall hämtad där ute i kapprummet. Blev runtvisad i lokalerna och träffade lite folk. Hans presenterade mig för alla med: - Det här är Sol och hon ska börja här i höst! 
Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att bli så väl bemött av alla. Fick frågor om var jag kom ifrån, nästan alla sa att jag hade tur som skulle börja för att det var världens bästa skola och efter svenskalektionen jag var med på fick jag frågan om jag skulle komma tillbaka imorgon.
Jag kan knappt vänta tills jag blir elev på Färnebo folkhögskola. Det var verkligen över mina förväntningar och jag känner att jag verkligen kommer att trivas. Det kommer inte heller att bli några problem för mig att hitta nya vänner.
 
Att ens söka en skola är något som inte alltid varit en självklarhet för mig. Jag var mobbad under flera år på fyra olika skolor och jag hade nästan lovat mig själv att aldrig gå tillbaka till en skolbänk, men efter att ha jobbat med att bygga upp mig själv och mitt självförtroende så känns allt annorlunda. Jag känner att jag är redo för detta och jag känner att den här gången kommer det att gå bra. Jag tror även att folkhögskola är en betydligt bättre studieform för mig än gymnasiet någonsin varit och det är lättare att skaffa vänner i tjugoårsåldern och uppåt än att försöka bli vän med en sextonåring. Vuxna är mer accepterande och lättare att lära känna.
 
Jag känner att jag idag tagit ett riktigt stort steg i min personliga utveckling och trots att jag är trött ikväll så har jag ett leende på läpparna. Min framtid ser ljus ut och jag känner mig så stolt över att jag tagit mig så långt.
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: