Marilyn Manson på Gröna Lund
Jag är riktigt glad. Den tionde juni ska jag och Sebbe till Stockholm, gå på Gröna Lund och se Marilyn Manson.
Jag vet inte riktigt vad jag längtar mest till, att få se Marilyn Manson igen eller att gå in i deras nya spökhus. Har verkligen läst massor om deras nya spökhus, House of Nightmares. Tydligen är det något Sverige aldrig sett motsvarigheten till. De har lagt tjugofem miljoner kronor för att bygga det så läskigt som möjligt. Man går i rum, kan själv bestämma vilket rum man går in i och i vilken turordning, och där kommer man möta precis allt man kan vara rädd för. Dockor, clowner, ormar, spindlar, zombies, motorsågar, speglar, you name it. Då jag är väldigt fascinerad av skräck så ser jag verkligen fram emot det även om min förtjusning är något skräckblandad. Jag förstår redan nu att det ska vara läskigt, frågan är hur läskigt det är. Jag menar, det måste ju ligga som en tanke i bakhuvudet att ingenting man upplever är verkligt. Dock har jag läst en blogg där en tjej skriver att det är det läskigaste hon varit med om i hela sitt liv, att hon var nära på att börja gråta hela tiden. Det känns som en grej som måste upplevas för att riktigt förstå vad som väntar.
Det blir riktigt roligt att se Marilyn Manson igen också. Vågar inte riktigt föreställa mig hur mycket folk det blir. Det bör dra folk från hela Sverige. Vi åker ju tre timmar enkel resa för att se på honom.
Minns förra gången jag såg Marilyn Manson. Det var på Metaltown. Jag åkte först tåg från Arbrå (utanför Bollnäs) till Stockholm, gick på Gröna Lund på kvällen, tog sedan Festivalbussen till Göteborg. Den gick 05.30 på morgonen, tog ungefär elva timmar då arrangörerna kom på i Jönköping att de glömt folks festivalbiljetter och solstolar de köpt genom dom i Stockholm så vi fick stå på en väg mitt ute i ingenstans utanför Jönköping och vänta på en buss som körde från Stockholm på grund av ett slarvfel. Vi missade första banden som spelade och vi fick ingen ersättning. Aldrig mer Festivalbussen!
Jag tror att Marilyn Manson spelade andra dagen under Metaltown om jag inte missminner mig. Det var galet mycket folk men vi hade tur och fick plats nästan framme vid scenen. Vi fick dock vänta flera timmar för den platsen, han var nästan en timme sen upp på scenen och folk tryckte emot oss som fått bra platser att det kändes som att jag skulle svimma. Vi fick gå därifrån en halvtimme efter att han gått upp på scenen eftersom det blev för mycket tryck och för mycket folk. Det var inte det enklaste jag gjort att ta mig ut därifrån.
Så första gången jag såg Marilyn Manson var inte 100% lyckad, dock var det ändå en upplevelse att se en av mina största idoler sen min "emo-tid" (jag var fjorton år och använde lite för mycket eyeliner) och jag ser verkligen fram emot att göra om det. Att jag dessutom får med Sebbe gör det bara bättre, det är underbart att dela stora upplevelser med den man älskar.
