Jag är så otroligt glad att jag började skolan, ni anar inte. Äntligen känner jag att jag har något som ger en slags mening till mitt liv. Jag har fått underbara vänner som jag tror jag kommer ha kvar resten av livet, jag får känna att jag är duktig på något och jag får lära mig. Jag mår så mycket bättre av att gå i skolan. Det tog på mina krafter att vara hemma under tre år. Som det är just nu så vill jag inte ens ha jullov då jag hellre är i skolan med mina vänner.

Jag har tatuerat mig. Det blev en fjäril på underarmen. Det är min belöning till mig själv för att jag varit fri från självskador så länge. Varje gång jag ser den blir jag påmind om vilken stark person jag är. Jag har varit genom helvetet men jag tog mig upp och utvecklades till någonting vackert.

Jag är tacksam över mitt liv idag. 

Situationen i världen skrämmer mig dock. Nu går det inte att blunda längre för att ett tredje världskrig är i full gång. Senast igår stod det i tidningen att de hittat en uppblåsbar båt med fem personer i en svensk hamn, så även hit kommer båtflyktingar efter att regeringen stängt till gränsen. Jag blir bara mer och mer säker på att det är flyktingar jag vill arbeta med i framtiden. De behöver vår hjälp. Igår höll jag och några klasskompisar en intervju med en man som jobbar på ett boende för ensamkommande flyktingbarn. Det är det jag också vill göra. Nu känner jag att det är dags att ge tillbaka något av allt det jag fått genom att ha den turen att vara född i ett så tryggt land som Sverige. Jag kan inte stå och se på när andra lider utan att göra något.

Snart är vi i uppsala och ska byta tåg. Ska försöka göra den här bloggen levande igen, får se hur det går.

Hoppas ni alla har en underbar dag.  ♡